Hösten i Burgsvik.

Värmen som blir i alla bilder. Vackert.

Dem som följer mig på instagram och youtube vet att senaste veckan mest gått utför psykiskt, till dig som inte vet har min bipolära sida satt igång med några diffusa och tröttsamma depressionsliknande symptom. Men eftersom jag levt länge och utan medicin till detta (ny youtube video om bipolär utan medicin Här), så går det ganska bra.

Livet stannar inte av på samma vis nu som det gjorde för åtta år sedan, då ångesten slog undan benen direkt och en extrem socialfobi klev in.

Mjuka strålar hittar in.

Riktigt så ser det inte ut längre. Idag har jag dels skapat en större möjlighet här på Gotland att återhämta mig, efter flytten från Sundsvall för ett år sedan är allting i ett otroligt mycket lugnare tempo. Inget shoppingcenter att enkelt åka in till, inga vänner eller familj (saknar dock) och det är en timme med bil till Visby för olika events eller restauranger. Kan sakna det ibland, alltet av att bo i en stad. Men mest uppskattar jag just nu att bo och leva här i Burgsvik.

Busters Mack. En uppskattad del av sommaren som passerat.

Dessa bilder tog jag under en förmiddag av återhämtning, något bara för mig. Jag, kameran och ljudet av en tyst socken. I somras passerade tusentals turister och sommarbor, helt galen trafik i tre månader som PANG – går över till en lugn fristad. Än hur mycket vi längtar hem, så är jag så djupt tacksam för hur bra inskolningen har gått och känslan av lugnet som äntligen kommit.

Igår var vi på det andra mötet med specialpedagog och Mollys dagliga pedagog för utredningen av eventuell autism eller särbegåvning. Vi är nästan hundra på att det är bådadera, den senaste tiden sedan vi landade i nya huset har hon börjat prata mycket mer och visat intresse för att läsa – Molly är tre år haha. Det är så bananas ibland när vi möter andra barn i hennes ålder som pratar rent och har andra kunskaper som hon visat totalt ointresse för. Hennes värld är så häftig att få ta del av. Möter upp henne i de behov vi känner finns, vilket gör att vardagen blivit smidig och relativt friktionsfri.

Närodlat runt varje hörn.

Skriver detta i en ovanligt lugn morgon då barnen leker för sig själva, vet inte riktigt vad som hände! Men nu börjar de klättra på mig och det är dags för frukost innan vi beger oss mot förskolan, direkt efter detta ska jag sätta mig i bilen och åkta mot Atlingbo. Där väntar en tur på Ateljeskogslycka. Ska fotografera en del av alla vackra saker som finns där, så kul!

Det är sånt här jag aldrig kunnat ta mig för för åtta år sedan. Eller ens tre. Inte med den graden av ångest som följer med dygnet runt just nu. Men den är inte jag. Jag är inte min ångest. Den bestämmer inte. Utmanar mig, absolut. Tänker ändå göra det jag vill. Svettas. Blir stressad. Orolig.

Ändå vet jag. Det kommer ju gå bra.

Ha en fantastisk dag, ta hand om dig!
/Marie
Följ med och gilla!

18 reaktioner på ”Hösten i Burgsvik.

  1. Kan tänka mig att kontrasten mellan ett sommarGotland och nu är väldigt stor. Jag tycker det är så spännande att läsa om hur du klarar dig utan medicin. Trots symtom. Jag gillar din inställning att du inte är din ångest.

  2. Wow vilka fantastiska bilder, jag måste fråga vad du använder för kamera? Vad skönt att du kan hantera ditt mående bättre & bor på en lugnare plats.

    1. TACK! Ber om ursäkt för sent svar, varit så arg på denna sida då jag inte får till den som jag vill haha! Jag har en kamera canon d750, den är riktigt bra och jag trivs med den 🙂

  3. Så du har flyttat hit, hoppas du trivs bättre här. Hoppas att ni löser det på bästa sätt för er dotter. Kul och höra att hon redan är intresserad av böcker 🙂

  4. Så härligt för dig att återhämta dig på Gotland där det är lugnt. Jag hoppas att det går bra med utredningarna. Min son blir ju 3 år i slutet av oktober och visar intresse av att lära sig att läsa. I går frågade han hela tiden vad det stod i på alla ord i boken.

  5. Vilka underbara bilder! Jag älskar det varma och mjuka ljuset som får alla motiven att se så inbjudande ut😊
    När jag läser ditt inlägg så slår det mig återigen hur klok du är. Det är så många som tror sig vara sina diagnoser, och som identifierar sig så fullständigt med dessa att de blir sina egna hinder i sina liv. Du vet att du inte är din diagnos eller dina symtom, precis som att du inte är getingen som sticker dig på armen så att det gör ont.
    Det är din självinsikt och din klokhet som gör att du klarar dig igenom de tunga perioderna utan medicin. För du lägger dig inte platt på rygg hårt invirad i offerkoftan. Du kavlar upp ärmarna och lyfter dig själv. Du är den vän åt dig själv som du behöver❤

    1. Ler in i kaffemuggen och även en glädje tår rinner ner. Lillan, du vet du hur att ge genuint med kärlek. Tack. På alla nivåer♥️ dessa ord skrivs nu på en post it och landar i min pepp-box där jag har de finaste orden från människor, bra att läsa dagar jag inte vet varför jag kan lyfta mig själv🥰🔥😘🌻❤️

  6. Känner igen det där med att ha ett barn som inte pratade. Här började storebror inte prata alls för han var 2,5 år gammal. Blir tre år i december men Pratar ännu mycket eget språk

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *